Den brittiska sitcom The Office och dess amerikanska anpassning är lika populära och hyllade, men de skiljer sig åt i historia, karaktärer, humor och ton.
Den brittiska och den amerikanska versionen av Kontoret , medan de nästan är identiska, men återspeglar de kulturella skillnaderna mellan deras respektive hemländer. Skapad av Ricky Gervais & Stephen Merchant respektive Greg Daniels, både den brittiska BBC-seriens mockumentary-serie och dess amerikanska NBC-anpassning finner humor i tecknen på karaktärerna som arbetar i en vardaglig kontorsmiljö.
Den ursprungliga brittiska serien var inte en sensation över natten, men den spred sig snart över hela världen och blev en klassisk komedi-klassiker. Den amerikanska anpassningen var också en långsam brännskada, som ursprungligen kritiserades för sin trötta tvätt av källmaterialet. Efter sin första säsong skilde sig anpassningen från originalet i berättelse, karaktärer och ton och fick ett eget liv som resonerade hos en amerikansk publik.
Fortsätt rulla för att fortsätta läsa Klicka på knappen nedan för att starta den här artikeln i snabbvy.
Den ursprungliga versionen av Kontoret sprang två säsonger i sex avsnitt, plus en tvådelad julspecial (som vanligt är i brittiska tv-klassiker). Adaptationens skapare tog showens framgång och sprang med den i nio säsonger, även efter stjärnan Steve Carrells kontroversiella säsong 7-avgång. Till skillnad från många amerikanska anpassningar av brittiska shower, till exempel Skinn och Koppling , Kontoret USA blev så populärt som originalet. Berömda av både tittare och kritiker räknas båda älskade serier ofta till århundradets roligaste TV-program hittills, men det finns flera skillnader mellan dem.
Kontorskaraktärerna: USA vs. Storbritannien
Kontoret Brittiska karaktärers relatabilitet ligger i deras elände och tristess, medan de amerikanska karaktärerna bär en helt amerikansk optimism. Kärnan i den brittiska serien är den narcissistiska chefen David Brents ton-döva försök att imponera på sina kollegor,som misslyckas på grund av hans oavsiktliga rasism, sexism och allmänna sociala ineptitude. I säsong 1 i den amerikanska serien,distriktschef Michael Scott upprepar David Brents vildfarna självförtroende och stötande faux pas. Men under de följande säsongerna utvecklade författare Scott till en mer naiv, clownisk karaktär som var mer benägna att vinna den amerikanska publikens tjänst.
De amerikanska författarna justerade också stödpersonerna för att göra dem mer omtyckta. Både Gareth Keenan och Dwight Schrute är nördiga brown-nosers, men Gareth är en humoristisk före detta militärsoldat, medan Dwight är en absurdist betbonde. Gareths rival Tim Canterbury är en bona fide underdog som fortfarande bor hos sina föräldrar, medan Dwights rival Jim Halpert är en mer optimistisk karaktär som klarar sig med snyggt och lätt charm. Tim och Jim flörtar med deras respektive kontors uttråkade receptionister: den tråkiga, avgått Dawn och hennes mjukare, mer leende amerikanska motsvarighet Pam. Den amerikanska serien firades för sin ensemblebesättning och avvikde också från originalet i sitt pågående tillskott av många nya karaktärer.
Kontorsföretagen: Wernham Hogg Vs. Dunder Mifflin
Båda versionerna av Kontoret sker i regionala filialer av pappersföretag i industristäder. Den brittiska serien spelas på det fiktiva Wernham Hogg-kontoret i Slough Trading Estate i England, medan den amerikanska versionen spelas på Dunder Mifflin-kontoret i Electric City of Scranton, Penn. Varje kontor är neutralt tonat och lysrörsbelyst, men de amerikanska författarna lyser upp ljuset efter anpassningens första säsong, eftersom den svaga kontorsbelysningen som skapar stämningen i den brittiska serien kan ha varit för tråkig för amerikansk publik som inte var som vana vid grå himmel.
Alla i den brittiska serien är skarpt vitt, vilket Brent adresserar i piloten. Jag har inget skylt på dörren som säger ”bara vita människor”, du vet, han säger. Jag bryr mig inte om du är svart, brun, gul ... Denna speciella satir av oavsiktlig rasism utelämnades från den amerikanska serien, som har en något mer varierad om än liknande vit manlig dominerande roll. Michael Scotts brist på raskänslighet lyser fortfarande i det andra avsnittet, Diversity Day, när han utför en taktlös återberättelse av en Chris Rock-bit.
The Office Story: US Vs. Storbritannien
Den drivande komiska kraften för varje iteration av Kontoret är kopplingen mellan chefens uppfattning om hur andra ser honom och verkligheten av hur han uppfattas av andra. En annan komisk tråd i båda serierna är rivaliteten mellan två säljare: Dynamiken mellan Gareth och Tim i den brittiska serien är mer ett genuint ömsesidigt hat, men Jims praktiska skämt om Dwight i den amerikanska versionen är bara distraktioner från kontorslivets tristess . Den centrala romantiska historien ser Jim och Pam lyckliga tillsammans under säsong 4 till 9 i den amerikanska versionen, medan Tim och Dawn inte kopplas ihop förrän julspecialen i slutet av den brittiska seriens körning.
USA: s anpassning av Kontoret fungerade för att den inte lutade för mycket på sitt källmaterial bortom sin steniga start. Amerikanen Kontor pilotavsnittet var en direkt anpassning av den brittiska, från chefernas krångliga telefonsamtal till häftapparaten i gelén. Detta väckte viss kritik från fans av originalserien, liksom från amerikanska nykomlingar som inte riktigt förstod det. Från och med säsong 2 växte anpassningen till originalitet när författare började skräddarsy skämt och delplott till de amerikanska medlemmarna.
The Office Humor: US Vs. Storbritannien
Den övergripande punchline i båda versionerna av Kontoret är brist på professionalism. Båda föreställningarna innehåller kärnkomiska teman för social besvärlighet och praktiska skämt. I överensstämmelse med den brittiska komeditraditionen bygger den ursprungliga serien på bitande kommentarer om verkligheten, förlöjligande karaktärers personliga misslyckanden och åstadkomma andrahands förlägenhet för publiken. Men varje seriens syn på kontorslivets trivialiteter visar skillnaderna mellan brittisk och amerikansk humor.
Den ursprungliga sitcom är samtidigt mer subtil och mer trubbig än anpassningen. Språket är mer profant och skämten är mer anstötligt: David Brents förklaring om det varje bråk på kontoret har vaknat vid gryningens spricka, är till exempel mer tydligt än Michael Scotts vanliga bark av Det är vad hon sa! Leveransen av originalseriens skämt stämmer fortfarande överens med finesserna av torr, bristfällig brittisk humor. Den amerikanska anpassningen är en fånigare, lite utspädd uppfattning om originalmaterialet och drar istället skratt från den amerikanska komeditraditionen med galna upptåg och överdriven leverans.
The Office Ending: US Vs. Storbritannien
Båda tvådelade finalerna ser kontorsbesättningarna återförenas under firandet. Tre år efter att deras fiktiva dokumentär har förpackats, Kontoret Brittiska karaktärer hanterar nederlag inför företagets julfest. David Brent har blivit en resande säljare och misslyckad sångare med ett nedslående datingliv. Dawn är eländig i Florida med sin omtänksamma forlovade Lee. Tim är fortfarande fast i ett jobb han hatar med nemesis Gareth som sin chef. Lyckligtvis vänder den andra delen av specialen dessa svåra omständigheter: Brent går på en lyckad blind date och lyckas äntligen få sina kollegor att skratta, medan Dawn lämnar Lee och återförenas med Tim i England. Ändå är det inte ett slutgiltigt må bra slut, eftersom tittarna inte vet om allt kommer att fungera. Jag vet inte vad ett lyckligt slut är, Säger Tim. Livet handlar inte om slut, eller hur? Det är en serie ögonblick.
Tvärs över dammen gör Michael Scott ett överraskande comeback-utseende på Dwight och Angelas bröllop med en sista, hjärtlig det är vad hon sa och visar lagfoton av hans lyckliga familj. Dwight har det distriktschefjobb han alltid har drömt om, Jim och Pam startar ett nytt liv i Austin, Texas. Ryan och Kelly springer i huvudsak iväg i solnedgången. I slutändan, medan Dunder Mifflin-samhället finner det lyckligt, står Wernham Hogg-anställda inför en osäker framtid.
Den centrala skillnaden mellan de amerikanska och brittiska versionerna av Kontoret är den brittiska originalets underström av elände mot den amerikanska anpassningens underström av optimism. De två iterationerna av Kontoret kontrasterande ändar stärker komediguldet som skiljer de två serierna från varandra och står för deras bestående framgång: Den brittiska versionen etablerade miljon-dollar-miljon-skratt-formeln med sina krångliga karaktärer och skarpa realism, och den amerikanska versionen ändrade formeln med den varma, suddiga idealismen hos en lycklig men okonventionell familj.
Kontoret påskägg gör Jims bästa prank ännu bättre