Förvirrad över slutet på 'Life of Pi'? Här är en förklaring av vad som verkligen hände i filmen (och boken).
berättelsen om Pi slut kan vara förvirrande. Vi förklarar vad som verkligen hände med Pi och Richard Parker i filmen (och boken) samt vad det hela betyder. Ang Lees film samlade kritikerros (läs vår recension) och säsongens pre-award-buzz tillsammans med solida biljettnummer. Men för varje omnämnande av berättelsen om Pi s vackra 3D eller fantastiska CGI tiger, det finns en fuddled betraktare förvirrad av filmens kontroversiella slut.
Läsare av Yann Martels ursprungliga roman (de som gjorde det till slutet) har redan ställts inför den utmanande sista minuten-frågan som berättaren berättar, men filmbesökare som förväntar sig ett fantasifullt äventyr till sjöss har förstås fångats av ovakt av finalen. Utan tvekan kommer tittarna att debattera slutet med vänner och familj - men för att hjälpa till att styra diskussionen har vi sammanställt en kort analys av berättelsen om Pi slutar och förklarar varför den sista frågan kanske inte är så klippt och torrt som vissa filmbesökare verkar tro.
Det säger sig självt att resten av denna artikel kommer att innehålla STORA SPOILER för berättelsen om Pi - filmen och boken (särskilt slutet). Om du inte vill bli bortskämd, vänd dig bort nu.
För alla som inte har sett (eller läst) berättelsen om Pi och är inte orolig över att sluten ska bli bortskämd, avslutas Pi: s äventyr i en mexikansk sjukhussäng - där han intervjuas av ett par japanska transportministeriets tjänstemän. Agenterna berättar för Pi att hans historia - som inkluderar flera djurkamrater och en köttätande ö - är för otroligt för att de ska kunna rapportera, så Pi berättar för dem en annan version av historien: en som målar en mycket mörkare och känslomässigt störande variation av händelser. När båda berättelserna har delats lämnar Pi det upp till tittaren (eller läsaren) att bestämma vilken version de föredrar.
Personlig 'preferens' har större tematisk betydelse, sett i sammanhanget av den övergripande berättelsen; innan vi analyserar slutet (via frågan) mer detaljerat kommer vi dock att kortfatta lägga upp de två versionerna av Pi: s berättelse.
I båda kontona kontrakterar Pis far ett japanskt fartyg för att transportera sin familj, tillsammans med ett antal av deras djur, från Indien till Kanada i ett försök att undkomma politisk omvälvning i sitt hemland. Berättelserna är identiska tills Pi klättrar ombord på livbåten (efter lastfartygets sjunkning) och åter konvergerar bara när han räddas på den mexikanska stranden. De 227 dagar som Pi tillbringar förlorat till sjöss är uppe till debatt.
Pi: sDjurBerättelse
I denna version av Pis berättelse sjunker lastfartyget och under det påföljande kaoset förenas han på livbåten av en ragtag-grupp djurparker som också lyckades fly: en orangutang, en prickig hyena, en zebra med ett brutet ben och en bengalisk tiger (heter Richard Parker). Efter en tid tittar Pi hjälplöst på hur hyena dödar zebra och sedan orangutangen innan den sedan skickas av Richard Parker. Pi sätter sedan igång konditioneringen av tigern genom givande beteende (mat och färskvatten), så att de två kan samexistera i båten. Även om Pi lyckas, förblir paret på svält - tills de, efter flera månader till sjöss, tvättar i land en okänd ö full av färsk vegetation och en riklig surikatpopulation. Pi och Richard Parker fyller sig själva, men upptäcker snart att ön är hem för en köttätande alger som, när tidvattnet anländer, förvandlar marken till en sur fälla. Pi inser att så småningom ön kommer att konsumera dem - så han lagrar livbåten med gröna och surikatter och paret sätter segel igen. När livbåten landar längs den mexikanska kusten är Pi och Richard Parker återigen undernärda - när Pi kollapsar på stranden ser han Bengal Tiger försvinna i djungeln utan att ens blicka tillbaka.
Pi tas till ett sjukhus - där han berättar djurhistorien för de japanska tjänstemännen. Men när agenterna inte tror på hans berättelse, berättar den unga överlevande en annan version av sin resa.
Pi's Human Story
I den här versionen av Pi: s berättelse sjunker lastfartyget fortfarande, men i stället för ragtag-gruppen av djur i livbåten hävdar Pi att han fick sällskap av sin mor (Gita), fartygets föraktliga kock och en skadad japansk sjöman. Efter en tid, av fruktan för de begränsade förnödenheterna i båten, dödar kocken den försvagade japanska sjömannen och senare Gita. Ärr från att se sin mamma dö framför ögonen, Pi dödar kocken i ett ögonblick av självbevarande (och hämnd).
Pi nämner inte sina andra äventyr till sjöss (den köttätande ön, etc) men det skulle vara lätt att ta bort några av de fantastiska elementen till förmån för mer jordade (om än allegoriska) situationer. Kanske hittade han en ö men insåg att leva är mer än bara att äta och existera - beslutar att ta sina chanser till sjöss istället för att slösa bort i apati på en strand och äta surikatter ensam. Det är naturligtvis rent spekulation - eftersom Pi återigen inte utarbetar den mer grundade mänskliga historien utöver uppenbarelsen att han var ensam på livbåten.
Life of Pi Ending Explained
Även om förbindelsen mellan livbåtspartierna missades skapar författaren anslutningen för publiken (eller läsarna): hyenen är kocken, orangutangen är Pis mamma, zebran är sjöman och Richard Parker är Pi. Filmens intilliggande position av djurhistorien och den mänskliga berättelsen har dock lett till att många filmbesökare betraktar sista minuten-plot som en ändlig 'twist' - vilket inte var den ursprungliga avsikten för Martel (med boken) eller mycket troligt Lee ( med filmen). Tittare har pekat på ångest i Pi: s ansikte under hans berättelse om den mänskliga berättelsen i filmen som ett 'bevis' på att han var obekväm inför sin verkliga skräck. Men romanen tar scenen i motsatt riktning, med Pi som uttrycker irritation över de två männen - kritiserar dem för att de vill ha 'en historia som de redan känner.' Hur som helst, ungefär som slutet på Början (läs vår förklaring till det slut), det finns inget 'rätt' svar - och berättelsen om Pi lämnar frågan medvetet obesvarad så att tittare (och läsare) kan bestämma sig själva.
Med tanke på den sista frågan kan det vara lätt att glömma att Writer-karaktären från början lovades en berättelse som skulle få honom att tro på Gud. I den första delen av berättelsen ser vi Pi kämpa för att förena skillnaderna mellan trostolkningar (hinduismen, kristendomen och islam) - erkänna att var och en av dem innehöll värdefulla element, även om de berättar olika historier (element som tillsammans hjälper honom att överleva hans prövningar till sjöss oavsett om han var där med en tiger eller inte).
Som ett resultat är den större frågan omöjlig att svara definitivt och, som nämnts, är 'sanningen' i Pis berättelse lite intresserad av Martel eller Lee. Den verkliga frågan är - vilken berättelse föredrar du, tittaren / läsaren? Tolkning är subjektiv men frågan är avsedd att fungera som ett ögonblick av teologisk reflektion. Är du en person som föredrar att tro på saker som alltid är vettiga / saker som du kan se? Eller är du en person som föredrar att tro på mirakel / ta saker på tro? Det finns inga rätta eller felaktiga svar - bara en möjlighet till introspektion.
Pi står inför en tung utmaning: att berätta en historia som får en person att tro på Gud. Vissa lyssnare kan förbli övertygade men i fallet med The Writer, som öppet medger att han föredrar historien med tigern, och de japanska tjänstemännen, som i sin slutrapport anmärkte om prestationen att 'överleva 227 dagar till sjöss ... särskilt med en tiger, 'hjälper Pi framgångsrikt skeptiker att övervinna ett av de största hindren för tro - att tro på det otroliga.
Eftersom Pi gifter sig med författarens preferens för Tiger-berättelsen med linjen 'och så går det med Gud' är det svårt att helt skilja frågan från teologin. Bevisat av hans multireligionsbakgrund tror Pi inte att någon av världens religioner är en enda butik för Guds sanning - och hans mål är inte att konvertera någon till en specifik dogma. Istället är hans berättelse inrättad för att hjälpa tittare / läsare att överväga vilken version av världen de föredrar - den där vi gör vårt eget sätt och lider genom mörkret via självbestämmande, eller den där vi får hjälp av något större än oss själva (oavsett vilken version av 'Gud' vi kan acceptera).
Med det sagt, bortsett från alla teologiska konsekvenser, och oavsett personlig preferens, är det insular att betrakta slutet som helt enkelt en avskedande av allt som Pi tidigare hade beskrivit (och / eller upplevt) - eftersom, i linje med hans åsikt att varje religiös historien har givande delar, en tredje tolkning av slutet kan vara att ”sanningen” är en blandning av båda berättelserna. Precis som Pi och hans tretrinnade trosrutin kan tittaren / läsaren alltid välja och välja de delar som gynnar deras föredragna version av berättelsen.
' sanning : Pi överlevde i 227 dagar till sjöss, gifte sig med sin drömflicka, fick barn och levde för att berätta två historier.
Som alla kvalitetsunderhållningar är mycket av detta subjektivt och det finns flera sätt att tolka berättelsen om Pi slutar, så gärna dela (med respekt) din tolkning med andra filmbesökare i kommentarsektionen nedan.
-
För en fördjupad diskussion om filmen av Screen Rant-redaktörerna, kolla in vår berättelsen om Pi avsnitt av SR Underground podcast.
Följ mig på Twitter @ benkendrick för mer information berättelsen om Pi samt framtida film-, TV- och spelnyheter.
berättelsen om Pi är nu tillgänglig på hemmavideo - samt utvalda streamingplattformar. Det är klassificerat som PG för känslomässigt tematiskt innehåll hela tiden, och några läskiga action-sekvenser och fara.